Vi tänker så ofta att vi ska leva här och nu.Vi ska ta vara på det vi har och vara tacksamma för allt vi fått och allt vi får uppleva.Lika ofta som vi tänker det så glömmer vi bort att leva efter det.

Mitt leva här och nu är inte detsamma som någon annans och samtidigt som min dröm går i uppfyllelse så förlorar nån annan sin.Ingen har fel,ingen har rätt vi är bara alla olika med olika sätt att vara och se på saker och ting.Klart är att ingen undgår livet.Och klart är att ingen vet vad nån annan går igenom.

 

Jag tänker på all tid,alla pengar och alla känslor jag lagt på Uganda och kan nånstans förstå att i nån annans ögon måste det vara ren galenskap att göra så.Jag tänker på att jag kunnat rest jorden runt och istället väljer jag att tillbringa all min lediga tid i ett U-land.Jag undrar lite stilla om jag kommer ångra det här en dag....men det tror jag inte för jag har läst att man bara ångrar det man aldrig gjorde och stämmer det kan jag känna mig lugn för Uganda har jag sannerligen gjort.

 

Idag har jag varit på badhuset med mina två små barnbarn och deras mamma.När jag drar runt i barnbassängen med en Sally på ryggen eller sitter på kanten med en liten Della så tänker jag att mitt liv aldrig egentligen har blivit så som jag trodde,det har på alla sätt och vis blivit så mycket bättre.