När unicornsen kräks och påfåglarna tindrar

Att jag älskar Uganda har väl vid det här laget inte undgått en enda mänsklig själ.Jag älskar inte allt hela tiden men ja...det är landet är fantastiskt på så många vis.Mest älskar jag när jag får uppleva saker som går utanför det som man normalt stöter på när man som vit rör sig i ett land som det här.
 
Som igår...Det var dags att gå på bröllop igen.Det har jag gjort innan och jag tycker det är jätteroligt.
Nu är det ju inte så att jag känner dem som gifter sig varenda gång jag är på bröllop utan en av mina människor jobbar som fotograf och så får jag liksom slinka med på ett hörn bara för att jag tycker det är skoj.Igår var jag med i kyrkan också och jag hade turen att de som gifte sig kom från en annan del av Uganda där dom inte pratar Luganda så ceremonin hölls på engelska vilket såklart gör saker och ting lite enklare.Sen är det ju inte heller så att när jag åker hit att jag packar mina allra finaste kläder utan man tar utav det man har och således verkligen inga fina kläder egentligen.Så innan jag skulle ge mig iväg så hade jag faktiskt lite huvudbry vad jag skulle ta på mig och valet föll på ett par svart byxor och en svart tshirt
( Föga förvånande för dem som känner mig ) Valet av skor stod mellan flipflop och Birkenstock...det blev birkenstocken.
And off I went med lite issues om min klädsel i bakhuvudet.
 
Aen när jag släntrar in i kyrkan så tänker jag... Hur kunde jag ens lägga en enda tanke på vad jag har på mig....?
Jag stack ut absolut,mest med tanke på min vita färg då jag var ensam om den i kyrkan men också på min diskreta klädsel som dessutom var i rätt storlek.
Herregud säger jag....Ugandier och deras sätt att klä sig ibland alltså.En del har så tajta kläder så varenda cellulit syns igenom,andra drar på sig nåt utan en tanke på att det ska vara rätt storlek eller så...åt båda hållen alltså.
 
 Denna outfiten är ju inte ful direkt...men det känns som att enhörningarna har kräkits.Färgerna ser mer diskreta ut på bild än vad de i själva verket var....
Här har vi lite suddiga bilder....kvinnan såg ut som en påfågel på riktigt.Klänningen gnistrade verkligen och tittde man på den i solsken fick man typ ta solbrillorna på för att inte skada ögonen.Lite grön och guldig och så röda detaljer till det så kändes det som en klar juloutfit.
Nu är jag absolut ingen modeguru på nåt vis utan kläder är väl mer ett nödvändigt ont för min del...Men ni som vet...Detta är väl att dra parmatchningen ett eller kanske två steg för långt? eller..?
Sen denna sista och tyvärr också suddiga bilden...Kvinnan har en hatt på sig som påminde om nåt en fyraåring kunde skrikit sig till inne på HM,där mamman tillslut köper skiten för att hon inte orkar höra mer tjat.Längst ner på varje liksom band...satt en paljett stjärna,men all cred då hon matchat halsbandet till allafall..
 
 
Som om inte detta var nog blev jag friad till inne i kyrkan under själva vigseln.En sån som jag borde absolut aldrig ha en vit man för jag borde ha just han som friade.En ugandier i sin bästa år.
Jag sa tack men nej tack till just honom men jag fick ett visitkort om jag skulle ändra mig inom de närmsta dagarna. Tack,men jag tror inte det ändå.
 
UGANDA ÄR FANTASTISKT!
 
Anna

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0