Under våra resor till Uganda har jag faktiskt skrivit dagbok....det hör inte till vanligheterna kan jag meddela! Men då vi reste första gången,tillsammans med dom 7 barnen, så skrev jag den mest för att dom andra föräldrarna skulle kunna förstå vad vi varit med om och vad vi gjort då vi var iväg (barn är ju inte skitbra på att minnas....iallafall inte mina).

Hursomhelst så skrev jag den och då det var dags för oss 2 år senare att ge oss iväg påvår andra resa så hittade jag dagboken och insåg då att den var enormt viktig för mig! Jag hade ju själv aldrig kommit ihåg allt vad vi gjort och sett om jag inte haft det nerskrivet! Jag kunde öppna boken och alla känslor och minnen från resan kom över mig igen...... Självklart blev det dagbokskrivande nästa resa med!
 I skenet från en ficklampa under ett myggnät i Kampala så skrev jag för att minnas. Ingen har läst den, trots att jag lovat Jennie att få göra det.....men jag tänkte dela med mig av en dag till er....

"Nu är det kväll och vi är tillbaka på hotellet efter en utav dom bästa dagarna i mitt liv....jag är så lycklig i hela mitt hjärta! Den lilla "festen" vi ordnade för barnen på skolan idag blev så jättelyckad! Vi hade med oss varsin läsk,varsitt litet paket kex,en ballong och så fick dom välja på ett äpple eller ett päron.Alla fick och dom var så glada!

Sen kom brassbandet igång och började spela. Det är en sån glädje i den musiken och den gör en helt uppfylld,hela jag känns som jag ska sprängas! Musiken fick igång alla så vi dansade,tillochmed Hampus!

Jag tror och önskar att barnen känner samma glädje som vi gjort i kväll, och att det blir en kväll för dem att minnas, hos mig kommer den föralltid att finnas kvar.

Hampus är så duktig också.Dom vill ju så gärna vara nära, och ta i en hela tiden och det kan vara lite jobbigt, men han fixar det jättebra! Det är en trött kille, men även han är upprymd av kvällen!

Nu börjar klockan bli mycket och de är dax att gå och lägga sig. Hampus sover sen ett par timmar tillbaka,men jag kommer att få svårt att sova.Jag känner mig utpumpad men ändå så otroligt upprymd. Tänk ändå att det är just jag som är här,tanken gör mig mer lycklig än vad någon kan förstå."



Det här var min upplevelse av en av de vackraste kvällarna i mitt liv.Jag vet att just den här kvällen har satt sina spår även hos Jennie och Victoria,och jag tror att ni kommer att få ta del av även deras känsla av kvällen...


                                                             Anna