Aisha!
Det är så himla häftigt egentligen....I Uganda så ser dom allra flesta likadana ut för oss....man har svårt att se skillnad på dem alla,tills det blir som jag skrev i ett inägg nygligen,att man helt plötsligt "ser" dem på riktigt och skulle känna igen dem bland hur många människor som helst. Det är nog antagligen detsamma för dem,vi vita ser precis likadana ut vi med.
Dom blev väldigt förvånade barnen när dom frågade var min syster var denna gången,och varför inte hon var med? Då jag svarade att jag inte hade nån syster utan endast bröder....Då skakade dom lite på huvudet.
Jennie ser ju precis ut som jag i deras ögon,klart vi måste vara systrar!
På vår resa 2008 hade vi inte så mycket tid på skolan bland dom minsta barnen,men den dagen vi var där så var det en flicka som var hos mig hela tiden. Hon sa ingenting då hon var för liten för det.....men när vi skulle åka från skolan och vi hade hoppat in i bussen så stod hon bara där utanför med tårarna rinnande utmed kinderna.....hon vinkade inte eller ropade, hon bara grät helt stilla och det gjorde så jävla ont i mig. Jag ville bara gå ut och göra allting bra igen....
2010 såg jag henne inte och inte heller 2012....trodde jag! För nu när jag kommit hem och börjat sortera bland alla korten dels från denna senaste resan men också dom tidigare så ser jag att just den lilla lilla gråtande flickan är ett av våra fadderbarn,dessutom min låtsassyrra Anette och hennes familjs lilla barn!
Aisha som hon heter har alltså funnits med ända från början och är nu en del av vårt projekt.
Jag kommer såklart att minnas även henne nu.
Man får se dom här barnen från tidig ålder och för varje gång som vi kommer till dem så har de utvecklats och förändrats,dom växer och formas till egna individer precis som våra egna barn gör.
Man önskar dem all lycka och att allting ,trots ganska dåliga förutsättningar, att det ska gå bra för dem i livet. Och man hoppas också att vi med vår närvaro kan ha gett dem ett litet hopp om att livet ändå kan vara ganska så bra emellanåt.
En liten Aisha 2008
En större Aisha 2012,men ändå sig lik! I nya kläder dessutom! :)
Anna
Hej! Vi ser att vårt lilla fadderbarn Aisha har utvecklats och vuxit de senaste åren. Också härligt att se att kläderna kom till användning. Spännande att läsa alla era inlägg från er resa i Uganda. Kram!
Visst har hon vuxit :) Tack för att ni läser, och kommenterar,det gillar vi:)! Kram Anna!