Att få dela någons historia har jag skrivit om förut. Hur jag fick Sam´s historia kan ni läsa om här!

Det finns också att läsa om Här!

Dom här människorna är inte vana vid att någon riktigt bryr sig om sådana saker. Här i Sverige spelar historian en stor roll. 

I Uganda spelar den kanske också roll, men när livet så mycket handlar om överlevnad så kan man inte fokusera på det som har hänt....Långt framskridna framtidsplaner har dom inte heller så mycket, utan man får ta dagen som den kommer helt enkelt.

Sam´s mamma,lillasyster och mormor har jag sett på bild tidigare,och Sam´s storebror Peter har jag träffat då vi var nere i mars.

Nu kom det också en bild på hans pappa.

Jag ser inga direkta likheter på Sam och hans pappa, men bilden är ju suddig. Hans pappa lever inte och Sam har levt större delen av sitt liv utan honom.Han var bara 8 år när han dog. Fram tills dess så levde Sam med honom och inte med sin mamma.Men sedan blev det mamma och mormor som tog över ansvaret för honom. Nu 19 år gammal har han ansvaret helt och hållet själv över sitt liv. Det är en rejäl uppgift att axla. Men än sålänge klarar han det, och han är inte ensam i Uganda om det här, det är så det är....

                                                                  Anna