Nu när vi börjat skriva om allt som vi varit med om här i bloggen så inser man vad viktigt det här är även för ens egen bearbetning av händelserna....

Det har faktiskt varit en stor besvikelse då man kommit hem och försökt berätta för, exempelvis familjen eller någon annan nära, vad man varit med om, då har inte ens DOM förstått vad man menar....man har liksom förväntat sig att dom ska tycka att detta är lika stort och intressant som jag tycker....men dom är bara människor dom också!Dom förstår precis lika lite som alla andra gör som inte varit där,men innerst inne så förväntar man sig mer av sina nära....

Man kan börja berätta något som för en själv är så otroligt stort och unikt, men då har det ändå hänt nåt här hemma, under tiden som man varit borta som är värre, och större och ännu mer unikt för dom! Och det är ju inte av elakhet som det här händer,absolut inte! Det handlar om okunskap och oförmåga att kunna förstå hur det ser ut i vår stora gemensamma värld om man inte har besökt den!

Om man tror att världen bara är just där vi bor, och om världen är sådan som vi har den, hur ska man då kunna förstå vad mycket mer det finns?

Dom allra flesta tror jag faktiskt tänker precis så som jag gjorde att "det spelar ingen roll vad jag gör,för det är ändå ingen annan som gör nåt". Och det är det tänket vi vill ändra på! Precis allting som man gör, är bättre än att inte göra något alls.



Vad iallafall jag måste lära mig är, att alla vill inte höra på vad vi har att säga,alla vill inte förstå att det finns dom som har det så oändligt mycket svårare än vad dom själva har, eller att det inte är skitsnack att människor dör av svält i världen, för det händer!

Jag måste bara förstå att de människorna är ingen idé att prata med om just detta. Det kan vara jättefina människor i övrigt men just empatin för andra människor som inte rör sig i samma värld som dom själva, saknar dom. Det gör dom inte till sämre människor, men det är en förmåga som dom saknar. För att skydda mig själv så måste jag lära mig att låta bli att lägga min energi på just dom som inte vill förstå.Men det är jättesvårt för det är ju så självklart för en annan.

Det är mycket som finns inuti oss ska ni veta som man inte kan prata med någon om,känslor som man kanske tillockmed är helt ensam om, då vi som rest ihop också är olika som människor och kanske inte reagerat på samma saker då vi varit där. Men det får stanna därinuti en, kanske föralltid, för det kanske aldrig är någon som kan förstå vad det är man egentligen känner?


                             Anna