Nu känns det bra! Natten var hemsk,morgonen likaså....Av någon anledning,fråga mig inte vilken,så blir jag lite låg när det är dags för mig att resa iväg. Jag tycker att det känns lite värre den här gången.....Antagligen för att jag ska resa utan något av mina barn, (och Jennie)det har jag inte gjort förut. Lämna mina fina barn för att åka till 400 andra.

Man är kanske inte skarpaste kniven i lådan iallafall?

Nåväl, det känns som sagt var mycket bättre nu och snart är vi där igen.Restiden är tämligen lång med start i Tvååker 03.30 på torsdagmorgon och sedan landning i Entebbe,Uganda 23.55.
Det är sina timmar på resande fot men det är så himla värt det när vi väl är på plats!
Lite bok,musik,mat på flyget och snack med de andra samt lite värdefull tid med sig själv så kommer tiden ändå att gå fort.

Väl på plats sedan finns inte mycket tid för att lata sig utan då är det full fart som gäller!
Snart har vi dom små barnen i vår famn igen,armarna kring våra halsar och deras händer i våra.
Dom blyga, men lika nyfikna ungdomarna som inte vill nåt annat än att vara våra vänner.
Och dom är våra vänner!
Öden och personer som är så olika varandra. Det är dem och det är vi, men vi blir ändå varandras vänner, för i grund och botten är vi precis just detsamma, helt vanliga människor.

                                                           Anna