Efter en natt med lite halvbra sömn har jag nu suckat färdigt tydligen,det var skönt.

Jag har också förstått (på riktigt) att Jennie inte kommer att följa med till Uganda den här gången.....
Jag har inget begåvningshandikapp vad jag vet men just det här har jag inte förstått riktigt innan nu....
Nu kommer det inte att hända att hon hoppar fram och säger att hon ska följa med och att hon bara skojat hela tiden (vilket hade kunnat vara fullt möjligt med henne egentligen).
Det är försent helt enkelt, för hon har inte tagit dukoral (dricksvaccin) mot kolera, och det måste man ta minst en vecka innan avfärd och det är mindre än en vecka kvar nu....
Så, fine! Hon kan inte åka med, that´s it!

Vi (för jag tror att jag kan skriva för Victoria också) kommer att sakna henne nåt enormt! Inte sakna,sakna i den bemärkelsen att vi inte träffas på 12 dagar för det klarar man ju,men vi kommer att sakna att ha henne vid vår sida i det här som blivit vårt gemensamma projekt! Vi är inte helt kompletta nu när vi ger oss iväg, och det känns så konstigt......!

Men med mindre än en vecka kvar till avfärd är det inte läge att tänka så vansinnigt mycket på tråkiga,konstiga,otrevliga och farliga saker,utan nu är det fullt positivt fokus på vårt nya äventyr,
Uganda, here we come!


                                                        Anna