Ibland kan man känna lyckan ända från Uganda rakt in i hjärtat på sig själv här i Sverige!
Igår var en sån dag! Jag kan erkänna att jag var på ett ganska tråkigt humör då jag satte mig vid datorn på kvällen...Vi hade haft en massa att göra på jobbet,lite oklara detaljer om både det ena och det andra och Sam hade fått malaria....igen!
Inte humörsmässigt på topp alltså.

Klickar in på facebook för att slötitta lite, och jag har inte suttit länge innan chattrutan ploppar fram med ett glatt:
 

-Hej Anna! Niyaje?     Det var Sam.

Jag kände med en gång att han var glad för något vilket då inte riktigt synkade mitt pissiga humör...Men sen kom ett:

-Do you know what? :)

Jag: No....

- But do you want to know? :)

Jag: Yes....

- My mum is back!! :)

Sam´s mamma har kommit tillbaka från Sudan! Han var så sprudlandes lycklig så mitt mer än lovligt pissiga humör försvann i ett nafs också! Han visste inte om att hon skulle komma utan rätt som det var så var hon bara där!

Med all säkerhet vet jag att hon lika snabbt kan vara borta från honom igen men det får inte förta den glädjen att hon faktiskt är hos honom just nu!
Jag kände Sam´s lycka och den blev lika mycket min.
Han kan få koppla av lite nu, han måste inte slita riktigt lika hårt så länge hans mamma är där med honom.
Han har någon att dela bördan med iallafall... Och det värmer mitt hjärta!

Så trots den malarian som härjar i Sam just nu så var han ändå så lycklig.
Han hade varit och fått sprutor för att bli frisk och jag hoppas att det ska räcka för honom även den här gången...
Min oro för just det finns såklart kvar då utgången för denna sjukdomen alltid är oviss därnere, men jag måste tro att det ska gå bra.

Men helt klart är att lyckan den kan färdas precis hur långt som helst!
Man måste inte befinna sig på samma plats för att känna att just den här stunden är en av de bästa!


                                                  Anna