Igår hade vi en såndär dag som landar i hjärtat och som kommer att bli kvar där länge. För andra året i rad så spelades det en välgörenhetsgolftävling på Björnhults Golfklubb till förmån för våra barn. Jennies lillebror Andreas och hans kompis Oskar är det som ordnar den och allt Jennie och jag behöver göra är att vara på plats och serva lite och synas litegrann.

Fantastiskt väder,fantastiska människor och alltigenom en fantastisk dag gav till slut ca 22.000 kr till våra älskade ungar! Helt galet och så värdefullt med tanke på allt slit de senaste året.

 

Ord att beskriva Andreas och Oskars insats för oss och barnen finner jag inte ens och jag tror inte heller de själva förstår storheten i de dom gör. Men vårt allra evinnerligaste tack har ni <3 Och likaså alla de som spelade och på så vis bidrar till en lite bättre värld.

 

 

 

Bästa bilderna att få är de här! När de kommer spontant och när det är tagna i stunden just när det sker,bästa!

 

Idag har brassbandet haft en spelning inne i stan och då värmde de upp på skolan innan genom att marchera med de mindre barnen och leda dem in i klassrummen :) 

Att kunna marchera hör till i Uganda och när man ser ett värdrillat brassband som alltid startar med vänster ben och de synkar totalt då ser det tämligen vackert ut!

Nätter blir till dagar och så rullar det på i en evinnerlig fart.Om jag hade vetat att jag på 3 dagar skulle få en ny lägenhet och flytta under de samma 3 dagarna mitt under den mest hektiska sommarmånaden på jobbet så hade jag antagligen lagt mig ner och dött.Nu visste jag inte det men det behövde göras för att min unge och hennes lilla växande familj behövde min lägenhet bättre och då är ingenting varken svårt eller jobbigt.

Jag har efter massor av år äntligen förstått att mitt hemma är där jag är,och väggarna runt mig kan ändras utan att det vänder upp och ner på hela min värld så som det gjorde förr. Då var det en känslomässig bit som var skitjobbig för mig och jag följde ovilligt med dit livet förde mig,nu kan jag följa efter och känna att det finns en mening i allt jag gör och utsätts för.Jag växer inuti och jag lär mig.

 

Jag tar inte livet på största allvar längre utan försöker förstå att det finns nåt mycket större än jag som är med och styr över det också.Skönt att veta egentligen.Nu har jag 4 nya väggar att hitta mitt vardagsliv i och vetskapen om att några utav dem jag älskar mest bor där jag hittade mig själv igen känns som en fin gåva att ge dem.

I de där väggarna sitter det massvis utav kärlek och jag tror att dom kommer känna det.

 

Men! En liten påminnelse om att Bristols loppis är på gång. Rensar ni hemma så tänk gärna på oss. Det ni inte längre vill ha kan göra skillnad för nån annan, hur bra är inte det? 

Söndagen den 2/9 är det dax och inlämning av grejer kommer att Ske till Medborgarhuset fredag-lördag innan själva loppisdagen! 

Mer info kommer snart! 

Rensa hemma och gör skillnad! 

Det blev lite rörigt och så stannar allt upp härinne litegrann.Sol blandat med jobb och lite flyttar hit och dit så får man ta det som det kommer och lite i taget,eller för den delen lite mycket i taget just nu :)

 

Men just idag har vi än större saker på gång i form av en födelsedag! Min yngste,min Elias.

Han fyller 19 år idag och ikväll ska vi fira honom i hans och hans flickväns allra första egna hem,det är stort det.

 

Man kommer till ett läge där ens barn verkligen inte är barn längre.När man känner,hör och ser att deras tankar mer är en vuxens tankar och när allt det man tjatat på dem om,försökt lära dem och önskat att de ska förstå sitter där.När man inte längre behöver uppfostra för att dom är klara att vara sina alldeles egna människor.

Där är han nu.Fortfarande min unge i allra högsta grad,men inte ett barn. 

Stolt så jag nästan spricker och hjärtat fullt av kärlek till en av de allra vackraste människorna jag vet.

 

 

Anna

Anna

Livet...så enkelt och ibland så svårt.Jag tänker på det så ofta hur lite vi vet om det som väntar oss och det blir så tydligt ibland.Vi dömer så enkelt andra människor utan att veta vad dom bär med sig och vi pratar om det som om det vore sanning,fastän vi inte vet om det är det.

Vi borde ta hand om livet bättre.Våga leva det på ett sätt som är det bästa för oss.Hålla upp en fasad för andra,vem tjänar på det?

 

I Uganda är en fin fasad oerhört viktig.I Eddies fall lyfter hans stora skola honom till skyarna men lika snabbt är det till hans stora nackdel.Skolan ÄR skitstor och jättefin på alla sätt och vis men det innebär inte i sig att Eddie är skitrik.Men vad tror ni att folk tror?

Han har det väldigt mycket bättre än otroligt många andra men fortfarande har han år och åter år av slit både bakom och framför sig.

 

I Uganda har vi mött så mycket människor under åren.Sådana som bara ser vårt vita skinn och drar det synonymt med rikedom i den form som är rikedom för dem,nämligen pengar.

Det intressanta är de människorna som ser bakom vår färg.De som har förstått att pengar och lycka inte dansar in på bordet framför oss heller utan att det ligger dagligt slit bakom vårt liv också.Det är de människorna som har gett mig det som jag behövde för att vakna upp ordentligt,att få erfarenheter av andra människor,hur deras liv ser ut,att få uppleva och dela deras värld och vardag,det är rikedom på riktigt så som jag ser på det.

 

Många gånger så tror jag att vi gör livet så mycket svårare för oss själva än vad det måste vara.

 

Man hade ju önskat att det bara var den där skatten dom lagt på Ugandiernas telefoner och att det därefter var klart,men så är dessvärre inte fallet. Dom har dragit allt ett steg till och lagt en extra skatt på typ allt man tänkas kan.Bensin,transporter,olja,parafin...det är bara en liten del av allt dom beskattar.Saker som människorna är beroende av.Lägg därtill att dom tar nummerplåtar från inte bara våran buss utan tusentals andra fordon också.

 

I ett redan ansträngt Uganda så gör ju detta inte gott för folket alls.Tar dom inte bort den här extraskatten snarast så lär det bli rejält dålig stämning.Ugandierna är ju tack och lov kända för sitt vänliga sätt men det finns ju med all säkerhet en gräns för vänligheten också för dem.

Vi har människor där nere som vi älskar utan förbehåll och att veta att dom står helt utan chans att påverka sin egen framtid är stundtals svårt att bära.

Alla borde få chansen att säga sitt och alla borde ha rätten att äga sin egen framtid.

 

Det är så oerhört svårförstått och det är ett så otroligt konstigt sätt att styra ett land så jag får ett halvt kruppanfall när jag ens försöker göra det. President Museveni har suttit vid makten sedan 1986 och han har gjort en del gott för Uganda,han har också gjort en hel del mindre goda saker.

Just nu är han i blåsväder igen då han blivit rådd av västvärlden att skapa mer demokrati i landet då väljer han att kapa banden med västvärlden istället för att lyssna på det synnerligen goda råden han får.Med dåliga kontakter till de rikare länderna så skapar han också en ännu sämre ekonomi för sitt eget folk och livet för dem blir om möjligt ännu hårdare.

 

 

Det senaste nu är att stänga ute folket från sociala medier. I Uganda har man inte telefon abonnemang som vi har med fria samtal och fri surf där man betalar en gång i månaden.Eller det finns säkert men isåfall är det en oerhört liten del av befolkningen som har råd med det. I Uganda använder man airtime och från sin airtime köper man megabites för att på så vis få tillgång till internet och således sociala medier. Nu har presidenten lagt in om en skatt på varje gång man laddar sin telefon så om nån köper airtime för 1000 shilling så drar dom 200 shilling i skatt redan innan dom börjar använda det.

Och nu ska ni veta att om nån fyller sin telefon med 1000 shilling ( inte ens 3 kr ) så har dom fyllt den med massvis med pengar... dom allra flesta kanske klarar av att fylla den med 200 shilling eller 500 och då kan det räcka länge för dem.Nu hamnar dom i en situation som är allt annat än rolig och folket känner sig såklart helt överkörda av sin president ännu en gång.Med de här extra skattepengarna tänker han att han ska styra upp Ugandas ekonomi igen.Lycka till mannen säger jag...lycka till. Innan du har styrt upp den lär du ha ett galet folk att möta.

Jag tror fanimej jag vart en bättre president än honom....

                                                                                                                                                    Bild från google

Anna